The Runaway Bride

Sol, sol å återigen underbart med sol de senaste två dygnen. Humör har gått från botten till toppen på enbart ett fåtal timmar. Lunchen har avnjutas i lä under solens strålar. Jag gör allt för att få solen att nå min bleka hud, allt för att bli brunare än min kära hemkomna Afrikanska vän. Efter en lång dag i varma solen, så försvann ju även den. inte speciellt konstigt,... men, i och med att solen försvann i horisonten försvann även topphumöret och kurvan började gå mot minus igen. Undrar om det är så att kyla och bitterhet hör ihop? Jag menar. Hur många mår inte bättre under sommar- och vår halvåret, då solen är uppe och värmer oss? Varför bor vi då här? Där solen ett halvår i sträck närmast aldrig når jordens yta... När man istället, kan bo vid heelt andra breddgrader och avnjuta solen dagarna i ändå?  Skumt! Mycket skumt!

(hästprat) .. OCH om någon undrar, så trillade jag ABSOLUT inte av hingsten idag. inte en chans. bara så alla vet. Och för er som bryr er; Nej, jag gjorde inte illa mig. haha. (slut på hästprat)

Jag mår bra nu. partylivet är på väg tillbaka igen, och emelie är påväg att bli sitt vanliga jag igen. Sånt känner man i fingertopparna, och nu, nu känns det hela vägen upp i handlederna .. för VÅREN ÄR PÅVÄG! I feel gooood

Mycket å skriva, å lite tid att skriva det på. dessutom har jag hört att Ni, läsarna, tycker inläggen är för långa. så jag tänkte väl sluta här då.

// Runaway Bride.. is on her way running again, like a hurricane. Watch out so I don't sweep you inside me ! Grrr..