The Runaway Bride

Idag skippar vi alla tankar och funderingar. idag blir det ett inslag från det fysiska livet av "Runaway bride"

Denna vecka har gått sjukt fort. Humöret har gått upp och ner som en jävla jojo. för att ni ska få nåt att läsa även en sådan underbar kväll som denna, antar jag att jag lär skriva ner lite korta sammanfattningar om veckan. annars skulle jag ju inte dragit upp detta i över huvudtaget..

Tisdag morgon ringer telefonen 06.00.. och det är inte larmet utan...

G: Godmorgon emelie. jag är jätteledsen, men du måste verkligen gå upp nu. stona har rymt och springer omkring på andra sidan vägen vid dagiset.

E: ehm, SHIT, okeey

klär på mig kläder och försöker ta mig ner för mördartrappan ( som jag faktiskt inte trillat ner för på säkert två veckor nu. nytt rekord! ) hoppar in i hästlastbilen och efter lite felkörningar hittar jag och J tillslut hästarna och typ 10 bilar runt omkring dem. lite förvånad över vad fan alla människor i ekolsund gör uppe vid denna tid och räddar våra vildhästar. får en häst i handen av min kära Noppsan. Jag och J inser snabbt att det inte är någon ide att försöker lasta dessa vilddjur, utan bara snällt traska hela vägen hem med dessa.. kul Jul. Snö, isväg, vildhästar, 20 min hem .. och klockan är 06.15 ! Jag älskar mitt jobb.

Onsdag morgon går jag ner fodrar stallet, och inser ganska fort att paloma (my star) är tjock i ena frambenet igen. Ringer till eva som fixar en tid på mälarkliniken för att kolla upp vad det är för skada. börjar dessutom känna mig ganska sjuk och är väldigt hes, som alltid. Jag tror att mina stämband mådde så bra av studenten, studentkryssningen, utklädnaden, klassfester osv.

torsdag, dagen med stort D, dagen idag. sjuk som tusan men här kan man inte sjukanmäla sig. Upp med tuppen och jobba som vanligt och sedan bar det av till mälarkliniken med eva, the star, the little grosse one, and tinywiny..Hem kom vi, med allihopa plus en dokumenterad skada på förstärkningsbandet på frambenet och en vila på säkerligen minst 12 veckor. Grattis Emelie och Paloma, ni som skulle bli bäst i år.. vinka hej då ! Jag är ledsen..

Men på lördag, kommer beate ! Min häst. jag är glad..

Och under hela denna vecka, har tankarna gått runt i mitt huvud.. älskar, älskar inte. det är frågan !

Tack och Godnatt. Dags å sova mig frisk till morgondagen, då är det Oscar och Emelie på bluue, förmodligen och förhoppningsvis inte ensamma..

Catch me if you can, cus now I'm running... // Runaway Bride

And the former partyprincess finally saw some lights again...

Helgen var precis som den ska vara och var under hela andra halvan av 2008.. dock var det debuten för 2009, vad tänkte jag när jag gick över till kategorin "tråkmåns"...nej, en toppenhelg och speciellt en toppenkväll hade jag på förväntningarna.. och..

Med lagom mycket alkohol, sjukt snygga, galna vänner och skön musik kunde vi ro även denna kväll i mål :) . me love

shoppingbiten lyckades jag också med, med bravur. En mycket snygg klänning, nya softarskor, ett par sommarskor (det gäller att se framåt) och ett par solglasögon, så var tillslut min shoppinghunger mättad.

En kort sammanfattning av helgen blev det.. mycket intressant va..

Som så många av mina vänner skriver och sammanfattar livet, så är det alltid genom frågor. Varför finns det så mycket frågor här i livet? Är det kanske så man sammafattar det okända? Kanske är det frågorna som gör att människan fortsätter leva och utvecklas. För utan frågor och funderingar, hur hade världen sett ut? Hade vi fortfarande gått omkring som eva och adam och apat oss så som apor gör? Frågorna är många, svaren är fler.

Arbetsdagarna har rullat på i en väldig fart och har inte vart uppe på min "lägenhet" förrän nio, tio, elva, om kvällarna. Därför har jag, som jag "kanske utlovat" en bättre förklaring till namnbytet av denna blogg. men nu, äntligen har jag tvingat fram lite extra tid.. enbart för er skull......

jag har idag funderat lite över en speciell sorts människor. den sorten som inte riktigt vågar lita på andra människor. den sorten som därför inte heller vågar ha ett förhållande. den sorten som söker, hittar och sedan flyr. det är den sorten jag kallar "Runaway bride". and then.... no comments.

kort och koncist (<-- citat: Therese Rosendahl) ska detta inlägg bli... så jag har bara en sak till att säga. en sak som tynger mig för..:

Varje gång något roligt händer, skriver jag in ditt nummer på min mobil, redo att ringa

varje gång något hemskt händer, väntar jag bara på att få höra din lugnade röst.

när sängen är tom behöver jag dig här bredvid

Jag har förstått, jag kan inte leva utan dig. jag älskar dig.

jag hatar dig, jag vill ha dig för alltid. jag vill aldrig mer se dig.

Och ni män säger att kvinnor är svåra att förstå.....

Det var allt för idag.

// Now the runaway bride .. has to run...

Life's not easy, not at all !

Jag har så mycket att säga, berätta för er alla läsare där ute, dock så vill orden inte riktigt komma fram, från mina tankar och ner i detta dokument.

Utan att någon egentligen märker det, ja utom madde, stackars lilla madde, som alltid får veta allt, så händer det väldigt mycket runt mig och i mina tankar och funderingar just nu. livet är inte riktigt i balans och jag känner att jag kanske inte alltid står med båda fötterna på jorden. Eller egentligen har ingenting HÄNT runt mig ännu, dock ligger mina tankar och funderingar i framtiden redo att kasta sig vidare...

men som någon smart bloggare skrev för bara nåt inlägg sedan att man kanske inte alltid behöver stå med både fötterna på jorden jämt, så är det väl kanske bara att gilla läget, spela med och ge världen det glada skrattet alla förväntar sig .

Att bli gravid är överskattat. Alltså inte själva biten när man väl är gravid och inte heller biten när man blir gravid, utan denhär grejen om att alla tror att så fort man haft lite dumt oskyddat sex MÅSTE man ju vara gravid. Detta ämne hörs dessutom oftast diskuteras mellan unga kvinnor. Varför kan man undra sig? Är det inte lika allvarligt om en äldre kvinna blir gravid? Kanske inte, men det är inte därför ämnet inte kommer upp så fort någon äldre kvinna haft oskyddat sex; nej för dom vet något som många unga kvinnor inte fått erfarenhet av ännu och det är att.. Det är inte så jävla lätt att bli gravid! En anonym nära källa till ämnet säger: Vet du, emelie, en vuxen kvinna i åldern 20-30 år (den ålder man har högst chans att bli gravid under) har i genomsnitt 16 dagar om året på sig att bli gravid !

Så, alla unga kvinnor där ute, som så många andra, varken kommer ihåg ppiller eller hatar kondomer; var lugna! det är 0,04 % chans att ni lyckas ha sex på en av de dagar det är möjligt under ett år.

(jag kommer INTE under några omständigheter att stå för att  några av källorna i detta blogginlägg är säkra och kommer därför inte heller att stå till svars för, eller betala ut något underhåll, när ni, enbart 16 år gamla, står där med en ungdjävel, bara för att ni vart så dumma och lyssnat på The unfaithful womans blogg)

Jag förstår om denna namnskandal kan skapa uppståndelse, men, sov på saken innan skandalrubrikerna börjar flöda. Imorgon kansk ni kan få en förklara, så länge.. smaka på meningen

Nighty Night// from the runaway bride

en familjemedlem, en kompis, en klasskamrat, en bekant eller en kärlek. Hela ens liv är uppbundet i ett oerhört komplicerat nätverk med väger som leder åt alla håll och kanter. din familjemedlem är någon annans kompis och din lärare är någon annans kärlek. Vem är det egentligen som bestämmer vilka personer man har relationer med? familjemedlemmar och klasskamrater säger ju sig själv....men..

Hur kan det komma sig att man faller mer för vissa än för andra? tycker man merom människor som är lika än själv? har samma intressen? samma bakgrund? 

Självklart, säger många. Man måste ju ha något gemensamt. men om man vänder på det... så kan det ju vara så att man inte nödvändigtvis i dagens läge har samma intressen längre med sin vän/kärlek, men ens intressen eller bakgrund kan ju mycket väl sätt till att man träffats. För visst kan man känna sig mer säker i närheten av en person som man vet tycker om samma saker som sig själv eller beteer sig likadant som dig. men hur mycket utvecklas vi då som människor om vi alltid bara söker oss till likasinnade själar som oss själva?

Nej, en familjemedlem / enkompis / en klasskamrat / en bekant / en kärlek; sa en gång en av de smartaste meningar :
"Som en minuspol, dras till en pluspol. Dras olikheter till skillnader, liksom jag dras till dig."

Och kanske är det så livet bör vara. man ska inte alltid söka sig till dem lugna vattnen, man ska inte alltid göra det som känn säkert och stabilt, inte alltid stå med hela tyngden på jorden. Ibland måste man våga släppa taget, flyga solo och våga att bra lita på sig själv,  lita på sina egna omdömen utan press från omvärlden. Man måste själv kunna känna hur mycket man klarar av och inte klarar av, och  gärna om inte allt för ofta gå över gränsen, enbart för att tänja lite på den.

Så, våga släpp taget nu. Testa era nya vingar. släpp era väggar ni så länge lutat er mot. ta sats mot skyarna och flyg mot stjärnorna !

Ännu en lugn helg håller nu på att passera förbi mina ögon. Jag har gått från att vara partyprinsessa till tråkmåns... det känns , lite konstigt fast även mycket skönt. Dock, i vissa underbara ögonblick, när jag går förbi en nattklubb, när dunkande musik når min öron, jag hör skratt och ser flörtande ögon svepa över dansgolvet på andra sidan fönstret. Jag ser uppklädda människor, med lagom dos av alkohol bara leva livet....det är då jag vet vad det är jag saknar.

Sedan går jag ett kvarter till, ser ett grälandes par, tjejens mascara strömmar blandat med tårar nedför hennes kinder medan hon har full sjå att diskutera allvarliga samtalsämnen, såsom otrohet, barn, slagsmål osv. Ändå kan jag inte höra en enda vettig mening dessa två människor emellan.

Två tjejer står i buskarna, den ena är en av det snällaste vänner och håller upp vännens hår medan hon får ur sig kvällens alkoholintag. Det är kallt, men ingen som märker. Ett kvarter längre bort är det slagsmål. Blod, glassplitter fyller marken jag försöker gå på. Jag hör bakom mig två polisbilar komma farandra i full fart. Jag hör hur bråket trappas upp. Jag vill inte höra mer. Det är då jag går hem, lägger mig på min säng och vet att det åtminstone inte är jag som dagen efter kommer vakna upp med en jävla baksmälla, ångest och vrede, minnesluckor och blåtiror. Det är då jag vet vad det är jag säger nej till.

Nykterist, javisst?

Jag hade en dröm inatt... en helt galen dröm.
Dock, även fast jag vill, kan jag nog inte ta upp den här, då "fel" folk kanske läser detta inlägg, ..
men vad tror ni? drömmar.. är det framtidens verklighet? Eller är det bara en sammansättning av olika ting som berört en lite extra de senaste dagarna? För oftast drömmer man ju om sådant som man precis vart med om, diskuterat, fantiserat om eller blivit berörd av...

Som min dröm.. Jag drömde att jag var på ett ställe jag precis sett för första gången bara några dagar tidigare och gjorde något där som jag precis innan jag gick och la mig igår pratade med madde i telefon om att jag skulle göra...

Och hur kan det komma sig att man kommer ihåg vissa drömmar så mycket mer än andra? Är innehållet i de drömmar du kommer ihåg mer viktiga för dig i ditt liv? Är det en ren slump? Eller är det kanske så att dem drömmarna man kommer ihåg kommer att förverkligas... (<-- I wish)